Varför suger skola musten ur en? Att bara gå i det här grå vädret och titta upp mot en sol som aldrig lyser är hemskt nog men att sedan sitta i ett kallt, kyligt klassrum och stirra ned mot svarta bokstäver som bara blir fler och fler i all oändlighet. Samtidigt är det så underbart, människor man älskar, inspirerande lokaler och kunskap i så stora mängder att man knapp får in mer. Varför kan jag inte fokusera mig på det positiva och bara vara glad och lycklig istället för den här förbenande tröttheten hela tiden? Det är säkert vinter. Vinter förstör allt.

Jag var i Kista och pratade för Pysslingens Region 2 och för första gången på ganska länge (inte inkluderat sportlovet) såg jag den Amanda jag brukade och vill vara. Trevlig, pigg, talför och kreativ. Jag känner mig alltid ambitiös men den här gången kände jag mig ordentligt entusiastisk. Dessutom var det soligt och underbart idag. Om det bara kunde vara så hela tiden.

Det är vår nu. Snälla, vinter, försvinn. Helst igår.