Humanism är min livsåskådning. Jag tycker inte att barn ska ha bara gula leksaker och väggar för att det ses som en "neutral färg". Jag tycker inte att flickor inte kan ha klänningar och att pojkar inte får vilja vara poliser och jag tycker inte att alla ska ha det exakt likadant i alla fall, eftersom det i många fall kan vara svårt att skapa en helt jämlik tillvaro, speciellt med tanke på att vi föds med olika förutsättningar i grund och botten. En person som inte arbetar kan inte ha samma tillvaro som en person som jobbar dygnet runt, dag och natt. Däremot kan vi defintivt kämpa för att visa respekt för andra omkring oss, för i grund och botten är vi alla människor.
Av denna anledning blir jag väldigt ledsen och arg och undrar lite vartåt vi barkar när jag får höra så orespektfulla kommentarer att man inte kan tro att det är sant.
En klasskamrat till mig gick fram till en av mina bästa kompisar och satte upp fingrarna mot hennes huvud. Sen sa han "Jag ska skjuta dig. När jag får tag i en pistol ska jag skjuta huvudet av dig." När hon frågade om anledningen svarade personen ifråga att hon var äcklig. Samma person har även angripit flera i min klass med kommentarer om deras utseende, vad de skriver och liknande.
Två killar passerade mig i skolmatsalen och pratade om flickor och en kille säger uttryckligen att det gör inget om han kysser en annan tjej än sin egen eftersom tjejen säkert "kladdar" på någon annan i alla fall. Är detta socialt accepterat eller något, för det känns som att det händer så ofta? Sådana här kommentarer får jag höra om ofta, fråm andra vänner. Kan ingen bara sätta ner fötterna? Jag frågade faktiskt killarna om de tänkt på att tjejen också var en människa men de struntade i mig. De gav det inte ens en andra tanke.
Min andra bästa vän oroar mig lite för tillfället. Hon har blivit ihop med en pojkvän som verkligen inte accepterar henne, han var ihop med tre tjejer samtidigt innan henne och han ställer hela tiden krav på att hon ska vara bäst och vackrast. Min vän har enormt dåligt självförtroende och har svårt med press. Jag tycker att hon är underbar som hon är och hon skulle inte ha några problem med att få en kille som respekterar henne om hon bara kunde inse att hon dög. Istället ser jag hur hon sjunker varje gång hon har pratat med honom.

Vi behöver omsesidig respekt. Först då kanske jag andas ordentligt.
Det är omöjligt att inte döma någon, men det är inte omöjligt att lägga fördomarna åt sidan och försöka få ett andra första intryck.

Kanske svamlar jag bara nu. Kanske är det bara så att jag behöver någon att luta mitt huvud mot när det blåser hårt och någon att kyssa lätt när det känns som att världen har vänt sig emot en. Kanske, kanske, kanske. Jag vet inte ens om jag är kär för tillfället, antagligen är jag bara en sådan där romantisk nörd som verkligen behöver en kärlek för att känna sig hel. Men jag skulle vilja att någon tog tag i mig och kysste mig och sen inte gjorde en så stor affär av det. Bara för att den tycker om mig lite. Jag vet inte hur många gånger jag har skrivit det nu,  det är nästan lite som att jag försöker affirmera fram det. Säger jag det om och om igen kanske det händer.

Nu har jag släppt det. Det känns så skönt, det känns så rätt. Det enda felet är att jag känner mig tom. Som om jag inte kan älska.

Det gick bra på konserten jag hade idag dock. Jag kände mig faktiskt fin, på riktigt. Det är undret med vintageklänningar och rött läppstift. Nog för att jag har relativt bra självförtroende, men jag känner mig aldrig vacker på riktigt. Kan ha något att göra med att jag aldrig får höra det. (Och ja, söt är en helt annan sak än vacker). Överlag en väldigt fin dag.

En dikt jag skrev igår får följa med också, bara för att jag blev ganska nöjd med den.

Jag vill också dansa
Kom så fångar vi takten
Men jag snubblar så lätt
Håll min hand

Ingen kan höra mig
Bakom min glasdörr
Dansar med mig själv
Ännu en gång

Snubblar.

Någon gång vill jag vakna
Av dig vid min sida
Bara inte till tystnaden
En gång till

Tårar på min glasdörr
Kan du inte bara se mig
Hålla mig i din famn
Andas mig

Snubblar.

Jag vill bara höra
Ordet vacker
När det handlar om mig
En enda gång

Jag kramar glaset
Försiktigt, försiktigt
Det gör så ont utan kärlek
Att vi brister

Snubblar.

Det gör så ont att inte ha
En person som är ”du”
Fantasifoster duger inte
I längden

Fjäderlätt beröring
Hand i hand
Håll mig
Älska mig

Andas.