Att prata med vänner får mig att tänka på massa saker, saker som legat begravda i minnet i evigheter, händelser som får hjärtat att fladdra till för att det inte finns något mer underbart än de ögonblicken man delar med de man älskar mest.
Jag förstår inte varför folk tycker att "Jag älskar dig" är en svår sak att säga. Man kan visserligen bara säga det till människor man verkligen älskar annars förlorar orden sin magi. Däremot känner i alla fall när jag verkligen älskar någon. Det känns som att mitt hjärta har vingar och som att jag bara vill sitta uppe sent och skratta för att jag mår så bra i personens närhet. Så mår jag varje gång jag träffar någon av mina riktiga vänner eller när jag pratar med min familj.
Jag tror helt enkelt att folk älskar för lite. Jag vet att vissa i min klass skulle välja både karriär, pengar och hälsa före sin familj och jag förstår inte varför. Min familj är det viktigaste jag har och jag tycker ändå att jag är en människa med blicken på målet.
I vilket fall som helst... Lyckade provresultat i skolan, fina vänner, cupcakes-bakning, rosett i håret, dansvänlig musik, Abby Scuito och Bones i ordform. Kan det bli bättre? Imorgon blir det förbredelser inför engelska nationella. Jag tror aldrig att jag känt mig så säker på ett prov innan.

Olivia Stockinger, Felicia Sjögren, Vilma Dahlström, Regina Németh, Linn Thorstensson, Ester Holmén, Fredrik Sjöström, Caroline Kaste, Amanda Törnqvist, Emma Strand, Ida, Alexandra och Patrik (syster, mamma och pappa), jag älskar er. Bara så att ni vet det.