Imagine.

Om trettio år från nu har jag förmodligen levt halva mitt liv. Det är bara två gånger min ålder (d.v.s. femton) och känns ändå så avlägset. Men det är det inte. Åren från noll till femton har gått så snabbt och alla säger att det går snabbare ju äldre man blir. Om cirka sjuttio år kommer jag förmodligen att ligga på en sjukhussäng och dö för bara ett ögonblick och tänka tillbaka på mitt liv. Gjorde jag det som jag ville?
Jag vill inte missa en enda sekund av mitt liv. Det är därför jag vaknar åtta på morgon, det är därför jag praktiskt taget skulle kunna kliva över lik för att få mitt liv att fungera. Jag antar att jag skriver det här för att jag måste få ur mig det nu, för det här var inte det ursprungliga inlägget jag tänkt att skriva. Mammas vännina fyller fyrtio idag och jag tror att det var därför jag började tänka på det här.

I vilket fall som helst. Jag är fruktansvärt rädd för att somna in en dag och känna att jag har misslyckats. Jag kommer inte kunna spendera hela mitt liv i kassan på ICA för jag vill vara nöjd med mitt liv. Jag kan lova att jag kommer kämpa. Jag såg Oxford på TV:n imorse och mådde illa för att jag låg i soffan mitt på dagen och såg på alla dessa talangfulla och kämpande människorna när jag egentligen borde vara där. Är det konstigt?

Friends facts på facebook talade förövrigt om för mig att någon av mina kompisar tror att jag skulle kunna göra exakt vad som helst för att lyckas i livet. Det stämmer. Till viss del rankar jag karriär före vänner och hälsa, för det är saker man kan återfå eller byta ut. Det är också anledningen till att jag någon gång i framtiden kommer ligga på den där sjukhussängen, dra mitt sista andetag och tänka tillbaka. Jag kommer både att se utmärkta betyg, en kärleksfull familj, barn, universitetsstudier på ett av de mer kända collegen, artiklar i tidningar, böcker och seminarium och elever. Jag kommer vara nöjd. Jag kommer se till att det händer. Det kanske låter elakt,snobbigt eller skrytigt men... Jag vet inte vad jag ska säga. Det är målen jag har satt för mitt eget liv.

"There's no boundaries if you're looking towards the stars, but you can't just sit and do nothing. If world doesn't give you a rocketship, build your own."




Kommentarer
Postat av: Niklas Hubert Alsten

Oj. Jag trodde det var Petronellas blogg först.

Du upphäver min existens med dina inlägg.

2010-02-20 @ 16:34:09
URL: http://decipher.blogg.se/
Postat av: Manda

Über snygg bild tjejen :D

2010-02-22 @ 14:57:42
URL: http://mandapandaz.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0