Nu ska jag berätta för er om mitt manself. Alla har väl någon gång tänkt på hur man skulle vara om man var det andra könet? Jag skulle avgjort heta Arne. Det har varit Arne sedan ettan då ajg började på Rytmik och jag var tvungen att vara stand-in-kille för att vi inte hade tillräckligt många. Då döpte min fröken mig till Arne och sedan dess har det hängt med. Jag tycker faktiskt att det är rätt fint på ett konstigt sätt. Kan se en fin och söt gammal gubbe heta Arne. Eller en väluppfostrad liten sexåring. Tonåring fungerar inte riktigt i mitt huvud men Arne är det i alla fall.

Arne skulle förmodligen gå på pardans, han skulle ha mer självförtroende än jag har och våga gå på den med någon annan än sin mamma. Han skulle antagligen vara mer bekväm med sig själv då folk inte gav sig på honom och han skulle inte fått bara ligga och läsa under sin uppväxt så han är nog inte ett lika stort läshuvud som jag är.

Han skulle älska kavajer och svarta stuprör men inte riktigt få plats i dem, han är ganska "stor". Dock så älskar han att klä sig i kavaj, jeans, sjalar och snygga skjortor. Hattar och hänslen tar en stor del av hans garderob och är det enda som verkligen har varierande färg. De andra är blått, rött, svart, grått eller vitt. Han går väldigt ofta på Myrorna eller Beyond Retro, han har mer tid att göra sådant då han är ganska osocial, han är milsvida ifrån de andra killarna.

Arne lyssnar på söt indiemusik men han lyssnar också på mer jazz och blues. Damer med raspiga röster gillas starkt av honom. Han sjunger inte hos sångpedagog eller på skolavslutningarna utan lite mer tyst för sig själv men han pratargärna då han skriver lika mycket som jag gör och mycket mer poesi. Han är inte riktigt nöjd med livet då han inte har lika mycket vänner.

I smyg går han och tittar på klänningar och röda läppstift och önskar innerligt att han vore tjej, för allt vore så mycket enklare. När han var liten sa han till alla att han var tjej bara för att han så gärna ville se ut som dem med guldigt långt hår och rosiga kinder. Nu är han solbränd, finnig och har färgat håret svart. Han runda glasögon glider alltid ned på näsan och han känner sig som en nörd för att han intresserar sig för tjejsaker. Han tycker att killar kan vara äcklgit snygga i alla fall men han har aldrig lyckats bli kär i någon utan han faller alltid för de söta och glada tjejerna som skrattar mycket och vågar vara sig själva. Oftast är de dock inte intresserade, de tycker att han är alldeles för intresserad av sitt.

Arne ska börja estetlinjen när han slutar nian. Han längtar ganska mycket för killarna i den här klassen pratar bara fotboll. Han hoppas starkt att han kan hitta någon likasinnad på estet och det är bara därför han söker det. Han ville länge söka IB men han orkar inte tre år till utan umgänge. För det mesta ser man honom med näsan i en bok efterosm han inte vill hantera problem. Ipoden i öronen spelar 24/7 för att han ska slippa prata med någon.

Enda gångerna han känner sig riktigt hemma är när han träffar folk från internet för då är han riktigt social. De tar honom för den han är och då kan han bara vara sig själv. Då slänger han bort den där boken och den där Ipoden eftersom folk FAKTISKT vill prata med honom om saker som han är intresserad av. Han skulle givetvis kunna prata med flickorna i klassen också och då skulle han vara nästan översocial om det inte vore för att han känner sig obekväm på dem.

Hemma ligger han kvällarna igenom och tittar på Notting Hill och övar på att inte gråta till den och drömmer om att kanske, någon dag få kyssa en vacker flicka och känna dem där fyrverkerierna som alla pratar om. I hans innersta drömmar är han journalist med en vacker femtiotalsfu och två vackra döttrar till barn. De bor alla på ett litet hus på engelska landsbygden. Ibland drömmer han om att springa omkring i klänning och dansa lika grasiöst som en ballerina på en äng med blommor men det skulle han aldrig erkänna för någon. Det är oftast när han går omkring och drömmer som han går in i dörrkarmarna och inser verkligeheten ... Han är så långt från det där grasiösa som man kan komma.